TRAVTANKAR

Har travspel blivit ett lotteri?

När jakten på rätt andel riskerar att ersätta det egna systemet

Det har aldrig varit enklare att spela på trav.

Med några få klick på din telefon vart du än är kan du ta del av ett färdigt system, byggt av någon annan, paketerat och klart. Du slipper väga sannolikheter, analysera lopp eller fundera över var värdet egentligen finns. Du köper en andel – och är med. Det är i grunden en positiv utveckling. Trösklarna har sänkts, fler hittar till spelet och fler får uppleva spänningen i en omgång utan att behöva lägga timmar på förberedelser. För många är det en perfekt ingång och mycket uppskattat av många

Men samtidigt växer en fråga som travet behöver ta på allvar:

Vad händer med spelet – när allt färre faktiskt spelar själva?

Travspel har alltid handlat om mer än att bara vara med på ett system på tävlingsdagen. Det har funnits en tydlig koppling mellan förståelse och resultat. Den som över tid lyckas läsa loppen rätt, identifiera spelvärde mot marknaden och fatta egna beslut har haft en möjlighet att skapa ett övertag.

Det är just den kopplingen som riskerar att försvagas.

När spelaren går från att bygga egna system till att köpa andelar förändras rollen. Från aktiv beslutsfattare till passiv deltagare. Det är bekvämt, men det begränsar också utvecklingen. För utan egna beslut begränsas verklig inlärning. Och utan inlärning stannar förståelsen.

Det betyder inte att andelsspelet i sig är ett problem. Tvärtom fyller det en viktig funktion. Det gör spelet mer tillgängligt och skapar en social dimension där fler kan dela upplevelsen tillsammans.

OM det sköts och hanteras på rätt sätt vill säga.

Men det finns en avgörande skillnad mellan att vara en ingång – och att bli en slutstation.

Om andelsspelet blir det senare uppstår en risk som travet inte har råd att ignorera. En spelarkår som inte bygger egen kunskap blir mer beroende av kortsiktiga resultat. När vinsterna uteblir finns ingen struktur att falla tillbaka på, ingen egen analys att utvärdera. Det blir svårare att hålla kvar intresset över tid och i dagens utbud av spelmarknaden är det lätt för en sådan spelare att enkelt byta spelform och sport. Konkurrensen på marknaden är stor.

Det finns också en annan utveckling som är svår att bortse från.

Andelsspelet har inte bara förändrat hur vi spelar – utan också hur spelet presenteras.

Det har blivit mer tempo, mer profil, mer uttryck. Det byggs varumärken,både sett till ombud och till enskilda individer som spelläggare,  det skapas följen, och i många fall handlar det lika mycket, om inte mer,  om att synas och höras som att analysera. Tonläget är ofta högt, kaxigt, självsäkert och tydligt. Det säljer uppenbart – men det riskerar också att flytta fokus. För när spelet massproduceras och paketeras som en produkt där känsla, attityd och feeling får ta plats, finns det en risk att själva kärnan hamnar i bakgrunden. Analysen blir mindre synlig. Resonemangen tunnare. Dialogen om spelet i sig nästan obefintlig i många fall och besluten svårare att förstå.

Ibland känns det som att det inte längre är analysen som säljer systemen – utan personligheten och attityden bakom dem.

Och någonstans där förskjuts också bilden av vad travspel faktiskt är.

Från ett spel som bygger på förståelse, till något som mer liknar en upplevelse man köper..

Samtidigt måste man vara nyanserad.

Alla spelare vill inte bli analytiker. Alla vill inte lägga tid på att bygga egna system från grunden. Enkelheten är en stor del av attraktionen, och det är inget fel i det. Travet behöver både bredd och djup.

Frågan är om balansen håller på att förskjutas för långt.

Om allt fler nöjer sig med att köpa färdiga lösningar – vem utvecklar då nästa generation skickliga spelare? Vem driver analysen framåt? Vem utmanar marknaden? Vem och vilka växer fram som nästa generations skickligaste Travspelare? 

För ett spel utan tänkande spelare riskerar att bli statiskt. Och i längden mindre intressant.

Det finns också något annat som riskerar att gå förlorat. Det Egna system skapar ett annat typ av engagemang. När du själv har byggt din rad blir varje lopp en prövning av dina beslut. Vinster blir mer än pengar – de blir kvitto på att din analys höll. Förluster blir inte bara misslyckanden – de blir lärdomar. Du växer som spelare med dina egna analys oavsett om du är rätt eller fel ute i en specifik omgång. Travspel är något som man utvärderar och lär på lång sikt.

Känslan då din analys sitter klockrent är svår att beskriva, lycka, stolthet och en klapp på den egna axeln. Den känslan slår ibland utdelnings summa på kontot.

Det är där utvecklingen finns. Och det är där ett långsiktigt lärande och intresse byggs som kan komma att flytta spelarens fokus även till andra segment inom travsporten. Jag har genom åren pratat med många nu hästägare som inledde sin karriär med att snickra ihop ett 32 kronors system på V75 och sedan byggt både kunskap, långsktig utveckling ända in till att nu vara hästägare.  

Så vad är vägen framåt?

Inte att minska andelsspelet. Det fyller absolut sin funktion. Dock se till att det sker med absolut transparens och med en korrekt form av marknadsföring. Inte att göra spelet svårare igen. Utan att skapa en tydligare progression. En rörelse från deltagande till förståelse. Att göra det enklare att ta nästa steg. Att visa hur systemen byggs. Synliggöra resonemang. Ge spelaren verktyg att utvecklas – för den som vill.

För i slutändan långsiktigt handlar det inte om hur många som spelar. Det handlar om hur många som förstår vad de spelar.

Det är där travets framtid avgörs.

Kanske är det dags att ställa frågan igen:

Spelar vi – eller har travspel blivit ett lotteri?

Kanske är det inte en fråga om rätt eller fel väg – utan om riktning.

För idéer finns. Hos mig och hos många som följer, analyserar och bryr sig om spelets och travets utveckling. Det finns tankar kring transparens, kring ansvar i presentationen av andelsspel, kring måttlig marknadsföring, kring hur man kan bygga en naturlig progression från deltagande till förståelse.

Så frågan är inte om idéerna finns – utan vem som lyssnar.

ATG har en unik position i det här. Som central aktör i spelet sitter man inte bara på möjligheten att forma produkten – utan också på ansvaret att utveckla den långsiktigt. Att skapa förutsättningar för både bredd och kunskap.

För det handlar inte om att bromsa utvecklingen. Det handlar om att styra den rätt.

Att säkerställa att travspel fortsätter vara ett spel där analys, förståelse och skicklighet har en självklar plats – även i en modern och högt tillgänglig spelmiljö med hård konkurrens.

För om viljan finns, och dialogen öppnas, finns också möjligheten att tillsammans bygga något bättre, något utvecklingsbart och på lång sikt

Inte bara för dagens spelare – utan för nästa generationer inom hela travet

Trevlig Fredag 

// Fredrik 

Förtroendet – travets viktigaste kapital

Travet är en unik kombination av sport och spel. Hästar, alla aktiva runt om våra travare och uppfödarna är själva hjärtat i sporten – men ekonomin som bär upp allt detta bygger i stor utsträckning på spelet. Utan spelare, ingen omsättning. Och utan omsättning blir det svårt att finansiera prispengar, uppfödning, Banor och hela den organisation som omger travet.

Det innebär också att travet i grunden bygger på en enda sak: förtroende.

Spelarna måste känna att spelet är rättvist, att systemen hanteras korrekt och att den bild som ges av spelet är rimlig och trovärdig. Att spelet och dess förutsättningar är hållbart att belysas och öppet granskas. Om det förtroendet brister riskerar hela konstruktionen att skadas. Travets historia visar tydligt att när spelarnas tillit finns där, växer sporten. När den sviktar oavsett anledning får det konsekvenser.

Under senare år har en ny del av spelmarknaden vuxit snabbt: andelsspel, inte minst i form av butiksandelar på spelformer som V86 och V85. Att spela tillsammans på olika sätt är absolut inget nytt inom travet. Att flera spelare går ihop för att spela ett större system är en gammal idé. Man har genpm åren gjort det för större systemmöjligheter, för stämning vid bordet på Travrestaurangen eller med gänget på stallbacken eller på sin arbetsplats.

Men de senaste åren har modellen förändrats och blivit betydigt mer organiserad.

I dag finns spelläggare och spelombud som bygger system och säljer andelar till ett stort antal spelare. För många kunder är det ett enkelt sätt att delta i större system utan att själv behöva lägga timmar på analys.

Det finns många kunniga systemläggare som lägger ner både tid och engagemang på sina system.

Och det finns så klart motsatsen. 

Men utvecklingen har också skapat en ny dynamik på spelmarknaden. En enligt mig starkt negativ sida som vuxit sig allt starkare tyvärr även för vissa större profiler inom travet. I vissa fall kan en spelläggare lämna in många system i samma omgång, ibland i en mycket stor omfattning. System kan varieras eller lämnas in flera gånger. Samtidigt finns provisioner kopplade till försäljningen av andelar. Det har för vissa blivit ett arbete och i helhet en industri.

Det gör att spelläggaren i praktiken kan ha en portfölj av system, medan andelsköparen ofta deltar i ett enskilt. Ibland utan någon som helst vetskap om dom faktiska förutsättningar. Mitt i denna utveckling och industri står då Svenssonspelaren. kanske den som nyss upptäckt travet och har ett visst intresse utan att själv vilja eller kunna plöja ner timmar av analys inför varje omgång. Det är spelaren som på fredagen kliver in i sin lokala spelbutik. Kanske efter jobbet, kanske inför helgen. På disken sitter affischer och skyltar om andelsspel på V86 eller V85. Budskapet är tydligt: “Spela ett större system – byggt av proffs.” 

Eller personen som surfar in på Facebook en kväll i veckan och möts av kraftiga omåttliga inslag om framgång för en viss spelläggare eller ett visst ombud. Att det är ett av 80 system som en spelläggare satte förra Lördagen framgår så klart inte.

Vad som heller inte framgår är att det system som gav miljoner enligt marknadsföringen på nätet i själva verket landade på några tusenlappar för varje andel på grund av att systemet varvats.

För många är det ett lockande erbjudande att se reklamen om x antal miljoner inspelade och ta del av alla de spelframgångar som återkommer i pressen varje vecka.. I stället för att själv försöka analysera åtta lopp kan man köpa en andel i ett system som någon annan byggt. En utåt sett mästerlig spelare som drar in enorma summor pengar på sitt travspelande

Men den spelaren har sällan någon insyn i verkligheten bakom systemen. Han eller hon vet inte hur många system som lämnas in i samma omgång. Han eller hon vet inte om systemen är varianter av varandra, rakt motsägelsefulla i uppbyggnad ibland. Och han eller hon vet sällan hur resultaten ser ut över tid. Det redovisas nämligen inte som känt.

För Svenssonspelaren är det ett system. För systemläggaren kan det ett av många många många system.

Är man någorlunda insatt i den senaste tidens dialog / diskussion på sociala medier om detta ämne kan man snabbt förstå att här uppstår också en rimlig fråga.

Om det i praktiken krävs att man lämnar in 20, 50 eller kanske upp mot 100 system i en omgång för att arbeta med olika kombinationer och risknivåer – hur realistiskt är det då att tala om ett enskilt “proffssystem”?

Att bygga ett riktigt seriöst system i travspel är svårt. Att göra det konsekvent över tid är ännu svårare. Att kalla någon för ett spelproffs som lägger systemmattor och sen går starkt ut med vinsten på ett system, är det förtroendeskapande? 

Spellagen är tydlig på en punkt.

Enligt Spellag (2018:1138) ska marknadsföring av spel vara måttfull. Det innebär bland annat att marknadsföringen ska vara balanserad och inte ge en vilseledande bild av spelens vinstmöjligheter. Hur är det egentligen nu med detta i praktiken? 

För en spelare som köper en andel är det naturligt att vilja förstå den större bilden. Man kan absolut lägga allt ansvar på kund som köper in sig på ett system att ta reda på förutsättningarna. Självklart. Dock i ärlighetens namn, är förutsättningarna i dag glasklara på den svenska spelmarknaden? 

Andelsköparen kan se resultatet för det enskilda systemet man deltar i, men det är ofta svårt att få en bild av helheten. Skapar det förtroende för vår sport och vårt spel på lång sikt? 

Nyligen under en period startade också en oberoende webbplats som försökte sammanställa resultat för olika spelläggare och butiksandelar. Initiativet syftade till att ge spelare en bättre överblick över hur systemen faktiskt presterar över tid. Sajten stängdes senare ner och orsaken till detta har inte offentliggjorts. Personerna bakom projektet har uppgett att det finns kontakt med ATG, medan ATG samtidigt klargjort att bolaget inte ligger bakom nedstängningen.

Oavsett bakgrunden visar händelsen att frågan om insyn kring andelsspel är något som många spelare funderar över, att det är ett ämne många aktörer inte vill ska ändras eller belysas

Flera travprofiler har också lyft frågan om ökad transparens för denna typ av spelmetod.

I veckan och tidigare har Norge lyfts fram som ett riktmärke att mot, med en mer öppenhet kring andelsspel.

Välkända travprofiler varnade redan för flera år sedan för att transparensen kring varvade system inte skulle vara tillräcklig för att skapa förtroende över tid.

Flera har lyft fram behovet av att inte bara begränsa den totala summan för ett system utan att för en spelläggare sätta ett tak på omsättning i helhet inför en omgång.

Tanken är att spelläggaren då själv får välja hur omsättningen ska fördelas – men att incitamentet flyttas från omsättning till spelkvalitet.

Som vi sett de senaste veckorna har Debatten kring andelsspel har samtidigt blivit allt mer intensiv. På sociala medier talas ibland om en växande andelssindustri, där vissa butiker och spelläggare får ta hård kritik. Ibland högt befogat. Samtidigt pekar andra på att flera etablerade travprofiler själva lämnar in fler system per omgång och använder varvning i större utsträckning än tidigare.

Andelsspel är i grunden inget problem. Det främjar sporten och spelet, det kan skapa intresse och engagemang. 

Men när marknaden växer måste också transparensen följa med.

För travets och spelmarknadens bästa skulle några enkla steg kunna göra stor skillnad. Att tydligare redovisning av hur många system en spelläggare lämnar in och ett tak för detta. Att visa på statistik över långsiktiga resultat av varje spelares och ombuds resultat. Till det mer balanserad marknadsföring av systemvinster
Det måste till  en öppen diskussion om hur spelmodellen ska utvecklas. Där flera än kända profiler kan yttra sig i frågan och där bredden får komma till tals.

Jag spelar själv andelsspel. Efter ett antal förfrågningar och inbjudningar tackade jag ja till ett ombud jag vet står för starka värderingar kring detta. Personligen bygger jag alltid ett eller två unika system och har självklart en egen andel i de system jag står för. Allt annat vore för mig orimligt. Att investera så många timmar per vecka och sedan inte själv delta.

Men detta är inte poängen här vad jag gör eller inte.

Det viktiga här och det jag vill förmedla denna Fredag i Mars.

Travet och spelet har i många år byggts på en enkla och kloka principer.

Spelaren ska känna att spelet är rättvist, schysst, säkert och sker på ärliga grunder. När andelssystemen blir fler, större och mer komplexa blir därför en sak viktigare än allt annat: öppenhet.

Inte för att peka ut vinnare eller förlorare. Inte för att stoppa utvecklingen av sport och spel. Inte för att seriösa spellägare och ombud inte ska få känna pengar på sitt seriösa arbete

Utan för att bevara det som hela travsporten vilar på.

För i slutändan är det inte systemen, enskilda ombud eller högt profilerade travspelare som bär travet.

Det är spelarnas förtroende. 

Nu kvarstår en sak

Lycka till med analyserna inför Lördagen på Åbytravet! och en riktigt fin Fredag till dig, tack för din tid och intresse

Allt gott 

Fredrik